haniki

just you.
and nobody else but you.

faktiskt!

jag har typ sjunkit ner till fotsulorna de senaste dagarna, och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig upp igen.
det är lite läskigt.
jag vet inte min plats. jag vet inte hur jag ska bete mig.
jag kan ju aldrig vara lagom. helt sämst.
tappar alltid bort mig själv.
jag vill också vara flickvän.
just nu känner jag mig bara som.. jag vet inte. jag sitter bara och väntar. hela tiden.
en hemmafru som försöker få ett godkännande.
kanske ikväll.. kanske imorgon.. kanske i helgen..
fast det händer aldrig att vi umgås.
vi kan vara i samma rum, men vi umgås inte.
vi är sju mil från varandra.
och allt går på tid.
man måste passa på.
"jag ville förut, men då ville inte du så.."
och när det för en gångs skull kanske skulle finnas tid så kommer jag i andra hand.
"vi träffas ju ändå varje dag" "jag måste ju få vara med mina kompisar"
självklart. skulle aldrig kunna hindra dig.
jag kan vänta. igen.
för jag har fattat att det är såhär det är. fast jag förstår inte riktigt varför.
eller jo. jag blev ju preg. kan inte haka på på allt längre.
kan inte festa. jag har blivit tråkig. and god knows I´m paying. blir t.o.m arg ibland.
på dem. de som inte ens har gjort något. hatar mig själv när jag tänker så.
för det är inte dom som jag ska vara arg på. man ska kunna.. äh skit.
jag vet att det inte blir bättre iaf. för jag har försökt i 18 månader. eller nej. men 3 kanske.
2/5 är ju inte fy skam.
fast det är ju tragiskt om det blir 2 månader av resten av våra liv. hm
är du lycklig nu? svar: nej.

top ten at ten med kent idag.
de visade bara videos från hagnesta hill och framåt. sämst.
de har ju gjort bättre grejer liksom.
de var bättre förr. och kent är inte kent utan harri, så är det bara.
kunde det inte varit martin som började punda? haha
han är ändå sämst.
ah well.

idag tänker jag inte göra nånting.
förutom mina sysslor då. orkar knappast bråka om det sen.
hejdå