haniki

det är fan inte konstigt att jag känner att jag inte har så mkt gemensamt med andra mammor.

http://www.youtube.com/watch?v=JsFT1xEIHzM

så himla fint. började gråta som ett djur.
oavsett hur jobbiga mina ungar kan vara ibland så älskar jag dem mer än livet.
jag är så tacksam att jag fick behålla dem. varje dag så tackar jag gud för att jag har fått så fina och friska pojkar.
för det kunde ha gått käpprätt åt helvete, men vi fick ha kvar dom. och idag är de världens coolaste grabbar. våra härjapor!
mina älskade, älskade mirakelbarn.
nu längtar jag lite tills imorgon bitti när de vaknar så att jag får pussa på dem och berätta hur mkt jag älskar dem, sen kommer jag nog bli irriterad för att de ska klättra på farliga ställen, och albin kommer gnälla när jag vill sitta och äta frukost i 5min, haha. men sen kommer jag vara tacksam igen. för det ÄR jag. jämt och ständigt.
världens vackraste.
mina barn är bättre än alla normala barn för mina behövde inte ligga i magen och jäsa, de tog den hårda vägen, och de klarade det ;) (det är såhär man vänder negativa saker till nåt positivt)
och jag har fått vara hemma längre med mina, och de är bebisar mkt längre än alla andras, och jag slipper köpa kläder hela tiden för de växer inte så fort.

jag med pojkarna för ganska exakt ett år sen, ungefär en månad innan de skulle ha kommit:


tack.