haniki

alltså, seriöst...
det här börjar bli liiiiite för mycket nu.
dumt att bara lägga ner.
hejdå, hejhej.
men nädå. vi kör på lite till. det finns nog några trådar kvar att dra i så att man mår ännu sämre.
som sagt, man måste väl nå botten innan man kan nå toppen igen?
men vi är starka, vännen. du har mig och jag har dig :)

jag är glad att alla andra verkar må bra iaf :)
annars hade jag väl blivit helt apa och börjat prata om i-landsproblem, haha
fast jag mår bra jag med, men det är ändå stört. det är inte normalt liksom.
kan inte vi också få ha det normalt? verkar whönt.
saknar tiden då det största bekymret man hade var att man inte vågade fråga chans på nån :P

apropå i-landsproblem förresten.. jag ska bli världsförälder.
unicef ftw. fick ett trevligt brev från micke persbrandt idag ;)
hehe
blev deprimerad när jag kollade på humorgalan (liksom?!) och bestämde mig. det var när jag
såg en liten bebbe som föddes 3 mån för tidigt (ingen cpap där direkt.) som jag skickade iväg ett sms.
fortfarande för snål för att ringa... hm..
men det blir nog bra. inte för den lilla preemie-pojken, han är antagligen redan död, men det kommer flera..

nä, nu ska jag ta hand om disken tror jag. sen vaknar nog ungarna snart också och då ska vi leka och vänta på läggdags. haha
albin har varit lite ledsen de senaste dagarna, han har fått en kindtand(!) så han fick feber och grejer, stackarn :(
fast det är ändå lite mysigt när de är dåliga, för då kan man gosa med dem i knät, sånt har de inte tid med annars :)
men nu verkar båda vara som vanligt igen och det är ju skönt det med.
förresten har jag funderat över det här med barn.
jag är nog inte mkt för det här med spädisar, medan andra bara älskar dem och vill vara gravida 24/7. jag gillar mer större barn, som kan prata och gå lite. jag längtar tills mina grabbar börja vräka ur sig tokigheter :D
fast alla åldrar har ju sina för & nackdelar.
spädisar är mysiga för de är så små, och de ligger där de ligger liksom. men det är jobbigt när de har ont i magen och bara skriker utan att man vet vad som är fel.
mina killar är roliga för att man kan leka och busa med dem, men de är också jobbiga för att de testar en HELA tiden, och så slår de sig jämt för att de ska utforska allt. men det hör ju till.
sen kommer åldern som jag gillar, men då kommer också trotsen. grymt...!
och sen så blir de stora och börjar skolan och då kommer jag gråta varje dag för att mina bebisar är borta, fast samtidigt så kan man hitta på en massa kul med dem. men man får aldrig tillbaks de här småttingarna.... så då kommer jag köpa hund!

tokigt det kan vara!
ha det bra så hörs vi. hejhej